Utmanande pop om ett sår som aldrig läker

Ett av förra sommarens musikaliska samtalsämnen var den nyuppfunna genren ambient americana. Det fanns egentligen inte speciellt mycket musik som uppfyllde kriterierna för att ambient americana skulle bli en vedertagen massrörelse så det förblev därför mest

Sammanhang: ...Men ett underhållande sådant och också en utmaning i konsten att hitta inspelningar som, medvetet eller ej, byggde en övertygande bro mellan Brian Enos teorier och organisk lägerelds-country från Tennessee. Ethel Cains regelrätta andra album, ”Willoughby Tucker, I’ll always love you”, placerar sig flera gånger precis där jag tror att kombinationen av atmosfärisk ambient och sentimental americana var tänkt att hamna....

Omnämnda personer: Ethel Cains, Willoughby Tucker.