Ömsint reflektion över svunnen kärlek

En av de mest hypnotiska bilderna kommer redan i början, när den forne balettdansören Giovanni dansar i ljuset av sin egen skugga. Projicerat på en vägg i den överbelamrade lägenheten i Stockholms innerstad dansar hans yngre jag: det är” Romeo och Julia”,

Sammanhang: ...I ett senare klipp deklamerar hans yngre jag inför kameran att han aldrig kommer att dö: ”Nu känner jag hur mitt hjärta dunkar, det kommer aldrig sluta dunka, kan ni fatta det.” Giovanni Bucchieris film ”100 årstider” är inte riktigt en dokumentär och inte heller riktigt en spelfilm. Den är ett slags mellanting: autofiktion med spår av sanning, en drömsk minnesuppgörelse....

Omnämnda platser: Stockholms. Omnämnda personer: Giovanni Bucchieris.