Hur lyckas folk känna nostalgi kring något som hände för tio år sedan?

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar. Även om jag gärna hemfaller åt nostalgi i alla dess vaggande melankoliska former är väl den längtan tillbaka till 2016 som nu alltså råder att hårdra det lite?

Sammanhang: ...Och – inte fan längtade jag tillbaka till vaga minnesbilder av ”Solstollarna” när jag själv var 18? Den saknaden kom väl först i 30-årsåldern? Det jag menar är att vi väl ändå måste sätta någon sorts tidströskel för hur lång tid som ska passera innan vi förbehållslöst kan vältra oss i det förgångna?...

I går, i dag och sedan?

Den fjärde februari dog ett tiotal människor helt i onödan på en skola för vuxna elever i Örebro. Mördade med automatvapen av ljudet i samtidigt inspelade filmer att döma. Sannolikt med jaktammunition. Några skadades livshotande. När jag dagen efter skriver

Sammanhang: ...Han är bäst förträngd för all framtid. Det är bättre för dem att saknaden helt överskuggar hat och skräck. Och vi andra? Vi gör bäst i att fråga oss vad det är för samhälle vi helst vill leva i. ...

Omnämnda platser: Örebro. Omnämnda personer: Hans Birger.