Nick Cave gör fortfarande inget dåligt

I morse andades jag in den första klara septemberluften. Ni vet den där som signalerar skolstart, ett nytt år, ett nytt liv. I hörlurarna hade jag en ny skiva av den enda artist som egentligen någonsin spelat någon roll för mig. Australiensiske depprockaren

Sammanhang: ...En sak som brukar hända mig när jag ser mina ungdomshjältar på en scen är att jag börjar tänka på döden. Att livet är på väg att passera. Glöden slocknar. Man ska sluta vara spännande. Gå på repeat. Att man åldras helt enkelt. Allra mest påtagligt blev det här för mig när jag såg Brett Anderson i det gamla sexosande britpopbandet Suede, mellan två barnkaruseller, inför en tunnhårig publik, i alldeles för mycket solljus, på Gröna Lunds tivoliscen. ...

Omnämnda platser: Dublin, Gröna Lunds, Sauron. Omnämnda personer: Robert Smith, Brett Anderson, Wild God.