Carl Johan Lundgrens bok är en ”Seinfeld” för alla oss som älskar Malmö – Sydsvenskan

Carl Johan Lundgren Mitt eget bull Hawaii. Kaunitz-Olsson. 254 sidor. Amanda Svensson är författare, översättare och litteraturkritiker på kultursidan. Som ung i Malmö i slutet av 00-talet fick jag mig då och då historier till livs om hur oerhört tråkigt

Sammanhang: ...I Malmömusikern Carl Johan Lundgrens debutroman ”Mitt eget bull Hawaii” tas läsaren med tillbaka till tiden då detta ”något” – förvandlingen från industristad med kran till kunskapsstad med torso – var i sin mest intensiva fas. Det är år 2000, romanens namnlösa huvudperson har tagit studenten från Värnhemsskolan och likt många nybakade studenter har han rätt diffusa tankar om vad som ska hända härnäst. ...

Omnämnda platser: Lund, Stockholm, Annons. Omnämnda personer: Carl Johan, Calle Lundgrens, Carl Johan Lundgren.

Klart: Labubu-dockorna blir långfilm

Det är Sony Pictures och det kinesiska leksaksföretaget Pop Mart som ligger bakom filmen, som blir en hybrid mellan spelfilm och animation, skriver BBC. Den ännu namnlösa filmen regisseras av Paul King, som tidigare bland annat gjort ”Paddington” och ”Wonka”.

Sammanhang: ...Det är Sony Pictures och det kinesiska leksaksföretaget Pop Mart som ligger bakom filmen, som blir en hybrid mellan spelfilm och animation, skriver BBC. Den ännu namnlösa filmen regisseras av Paul King, som tidigare bland annat gjort ”Paddington” och ”Wonka”. Det är inte känt när filmen är tänkt att få premiär. ...

Omnämnda personer: Sony Pictures.

Hemodlade fröer växande trend – här är råd från experten

Men hur kommer man igång och vad har man att vinna på att ta fram egna fröer? Här är hans bästa tips. Att odla egna fröer har blivit en växande trend när allt fler söker självförsörjning i en orolig värld. Hemma hos fröforskaren och fritidsodlaren DylanWallman

Sammanhang: ...Annons Öppna bild i helskärmsläge Dylan Wallmans egenutvecklade, ännu namnlösa, bondböna. Bild: Bengt Arvidson Öppna bild i helskärmsläge Dylan Wallman har en särskild kärlek till bondbönor. ...

Omnämnda platser: Vinsten, Indien, Kina. Omnämnda personer: Matilda Ljungmans, Tina-Marie Qwiberg, Matilda Ljungman.

Efter världssuccén: Nu hyllas Malmögänget för sin nya skräckvärld

Två maskerade syskon springer fram bland monster för att rädda sina tre vänner. Efter världssuccén med ”Little Nightmares” är spelskaparna på Tarsier i Malmö nu tillbaka med ett nytt hyllat spel. Men hur skapar man bästa möjliga skräckupplevelse och när tar

Sammanhang: ...Nu har den gula regnsrocksflickan bytts ut mot två namnlösa syskon som är på jakt efter sina vänner i en ännu mer skräckfylld värld. Sedan ”Reanimal” släpptes förra veckan har hyllningarna börjat trilla in från hela världen. ...

Omnämnda platser: Bandai Namco, Malmös, Samlarmaterial. Omnämnda personer: Jacob Carlsson, Myelie Lendelund, Oliver Merlöv.

Jag väntar på ett samtal från Iran – men blir det ett livstecken eller ett dödsbesked?

Naeimeh Doostdar Jag väntar på ett samtal från Iran – men blir det ett livstecken eller ett dödsbesked? Jag känner till familjer där flera medlemmar dödats nästan samtidigt, skriver författaren Naeimeh Doostdar som desperat försöker få tag på sina släktingar

Sammanhang: ...Men varje uteblivet samtal binder mig till Iran – till familjen, till vännerna, till dem som kanske just nu ligger namnlösa och livlösa i ett bårhus. Malmö känns avlägset när telefonsignalerna tystnar. Det räcker inte längre att säga att man är bekymrad. ...

Omnämnda platser: Iran, Teheran, Sverige. Omnämnda personer: Ali Khamenei, Naeimeh Doostdar, Lars Dareberg.

Kan man recensera en bok i en enda mening? Ja, här är den

Niklas Qvarnström är författare och litteraturkritiker på kultursidan. Än så länge har mina genomgående positiva erfarenheter av efterkrigstidens litteratur från Ungern stärkt mig i övertygelsen att det finns en särskild sorts ungersk meningsbyggnad, eller

Sammanhang: ...Än så länge har mina genomgående positiva erfarenheter av efterkrigstidens litteratur från Ungern stärkt mig i övertygelsen att det finns en särskild sorts ungersk meningsbyggnad, eller åtminstone en utbredd fäbless bland landets internationellt mest uppmärksammade författare för långa, vindlande och noggrant interpunkterade meningar som, med inskjutna satser (och utförliga paranteser, i sin tur satsflätade som i ett musikstycke), långsamt böljar sig fram över sidorna och tvingar in läsaren i en rytm som kan vara svår att komma in i, men ännu svårare att komma ur långt efter att den slutliga punkten i regel sent omsider satts, vare sig det handlar om Péter Nádas halvfiktiva minnesanteckningar och parallella historier eller Péter Esterházys utbroderade (och därefter reviderade) släktkrönikor; György Konráds trädgårdsfester för gäster som aldrig ens är tänkta att dyka upp eller den Imre Kertész som skrev ”Kaddish för ett ofött barn”, för att inte tala om de partier i en roman av den brittiske författaren Andrew Miller som handlar om en ungrare vid namn László och som, till skillnad från prosan i resten av romanen, utmärks av långa, vindlande meningar (och upprepningar) och därmed på en gång understryker det ungerska perspektivet och bekräftar min tes, om det inte helt enkelt rör sig om en hälsning riktad direkt till en författare jag först nu har läst, nämligen László Krasznahorkai, för är det någon samtida utövare av denna särpräglat ungerska prosakonst som fullkomligt excellerar i musikalisk satsflätning och förmågan att gestalta sinsemellan ofta motsägelsefulla känslotillstånd i en och samma mångförgrenade mening, så är det han: László Krasznahorkai, ett svåruttalat namn som några få här i landet möjligen känner igen från bettinglistorna inför tillkännagivandet av årets Nobelpris och ännu färre från förtexterna till ”Turinhästen”, en av de notoriskt oinställsamma svartvita filmer av Béla Tarr han skrivit manus till, bredvid flera filmatiseringar av egna romaner, däribland den mästerliga och djupt egenartade ”Motståndets melankoli” från 1989 med vilken författaren nu introduceras på svenska, i likaledes mästerlig översättning av Daniel Gustafsson Pech, värd vartenda upptänkligt pris för en bedrift av samma magnitud som att egenhändigt manövrera den jättelika uppstoppade blåval som i romanen förevisas av en kringvandrande cirkus, i en frostanlupen småstad i obestämbar upplösning: gatlyktorna slutar fungera, soporna ligger i drivor, ett undertryckt upplopp väntar på att bryta ut bland tisslande och tasslande människor i natten, medan Fru Eszter bestämmer sig för att med alltmer diktatoriska medel ta kontrollen över staden, helt utan stöd från sin melankoliske make, som spikar för alla fönster med brädlappar inför vad som outtalat komma skall och med alltmer förfinad bitterhet försöker stämma om sin flygel enligt Werckmeisterharmonierna (som Tarrs filmatisering döptes till), fast mest bekymrad är Herr Eszter över var hans unge vän Valuska tagit vägen, en godhjärtad och stjärndyrkande halvimbecill med drag av Büchners Woyzeck som springer med andan i halsen för att varna sina medmänniskor utan att själv verka veta för vad, i all välmening men inte utan att stjälpa mer än han hjälper, särskilt för sin stackars mor, Fru Pflaum, ständigt rädd att sonen återigen ska dra vanära över henne; och mellan dessa fyra personer – representanter för var sitt temperament och var sin livsprincip – vandrar berättandet som mellan koordinatspunkter i stadens fyra hörn, och därmed världens, för den namnlösa orten antar efterhand alltmer kosmiska dimensioner, lite grann som James Joyce lät Dublin göra i ”Ulysses”, och det är egentligen där, i högmodernisternas sällskap snarare än bland de postmodernister han ibland grupperas med, jag helst placerar Krasznahorkai och hans ungerska bud på en sentida Moby Dick, med jätteval och allt, låt vara uppstoppad och död: en bedräglig trojansk häst enligt Fru Eszter, men lika tom på uttryckligt syfte som universum är likgiltigt inför människobarnens öden....

Omnämnda platser: Ungern, Dublin. Omnämnda personer: Herr Eszter, Daniel Gustafsson, Fru Eszter.