Naja Marie Aidt väjer inte för avgrunden i ”Övningar i mörker”

Kroppen tung som bly efter att hon kommer hem från kristerapin hos PTSD-mannen. Hon är 57 år, barnen är utflugna och hon kan bara sova hopkrupen under det trånga soffbordet. Det gör så ont i ”Övningar i mörker”. Jaget lever som i en sönderslagen spegel.

Sammanhang: ...Min inledande skepsis om fixa och färdiga terapilösningar avtar under läsningen, kanske handlar Övningar i mörker om vägarna ut, att vi ändå är många, gammelväninnorna finns där, tar alltid emot den som faller, grannarna får sova över, sönerna behöver stöttas och åka till rehab, barnbarnen lekas med, det går att få jobb i ett växthus om man inte orkar mer, hästen har en varm mule. Jag är ett gammalt fan av Naja Marie Aidts prosa, omsorgen om detaljerna, precisionen i dialogerna, hon vet så mycket, hon väjer aldrig för avgrunden. ...

Omnämnda personer: Marie Aidt, Naja Marie.