Spökhistorier som luckrar upp verkligheten

En boks titel betyder mycket, och ”Förbannad kanin” är en förbannat bra titel, men varken den eller det neonfärgade omslaget räcker förstås särskilt långt; det är innehållet som får Bora Chungs novellsamling att höja sig över mängden. I tio noveller, sombäst

Sammanhang: ...En boks titel betyder mycket, och ”Förbannad kanin” är en förbannat bra titel, men varken den eller det neonfärgade omslaget räcker förstås särskilt långt; det är innehållet som får Bora Chungs novellsamling att höja sig över mängden. I tio noveller, som bäst kan beskrivas som spökhistorier, luckrar hon upp verklighetens gränser med hjälp av folklore och saga. Ibland är glidningen mellan realism och magisk dito subtil, andra gånger nästan grovhugget obönhörlig, men oavsett vilket har man som läsare bara att följa med i svängarna – och just som man tror sig ha förstått hur allt hänger samman kommer det ofta en sista twist, där allt man dittills tagit för givet löses upp i ett lätt litet moln, som genast blåser bort....

Den magiska realismen har flyttat till Asien

Tidigare brukade man tala om latinamerikansk magisk realism. Den finns givetvis fortfarande men har blivit betydligt brutalare i händerna på författare som Maríana Enriquez eller Samanta Schweblin. Åtskilliga ingredienser i ”Efterklang” får mig att tänkaatt

Sammanhang: ...Det klingar bekant, tycker nog den som känner till Haruki Murakamis böcker (eller andra japanska författare som gärna rör sig utanför det möjligas gängse gränser, som Yoko Ogawa, Yoko Tawada eller Taichi Yamada som skriver spökhistorier av klassiskt snitt)....

Omnämnda platser: Asien, Taichi. Omnämnda personer: Yoko Tawada, Yoko Ogawa, Maríana Enriquez.