En resa genom tunneln som aldrig tar slut

Edgar Allan Poes kriminalhistoria ”Morden vid Rue Morgue” (1841) börjar inte i brottets värld utan i tankens. Att spela schack, står det i den flera sidor långa inledningen som inte alls handlar om mord och kriminalitet, fordrar en god analys. Men att spela

Sammanhang: ...Skarpsinne är nämligen inte detsamma som förmågan att vara uppmärksam på en massa invecklade regler, utan resultatet av en djup ansträngning där spelaren satt sig in i motståndarens tankegång för att kunna göra ett utstuderat drag. Men alldeles oavsett, påpekar Poe, handlar tänkandet för den analytiskt lagde i första hand om njutning....

Omnämnda platser: Rue Morgue. Omnämnda personer: Allan Poes.

Händer inget särskilt – men liknar inget annat

Den som någon gång läst C G Jungs recension av James Joyces ”Odysseus” vet att det är en oväntat underhållande text. Redan innan Jung nått till sidan 135 i boken har han hunnit somna två gånger ”med förtvivlan i hjärtat”. Hade en mask varit i stånd att producera

Sammanhang: ...Alltihop är helvetiskt intigt, ett rent briljant helvetesfoster.”Poe Nu var Jung ingen kritiker, han var psykiater. Ändå gör han en del träffsäkra iakttagelser. En av dem, den viktigaste kanske, handlar just om händelselösheten. ...

Omnämnda personer: James Joyces, C G Jungs.