Är jaget verkligen romanens problem?

Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag kan inte vara den enda bokläsaren som länge ”haft på känn” att en övervägande majoritet av samtidens romaner är skrivna i jagform. Som

Sammanhang: ...Av någon anledning – teorier finns om allt från den objektiva sanningens nietzscheanska kollaps till representativitetens problematik – har det som jag uppfattat som den berättande romanens grundgrepp, rent av dess essens om man rådfrågar en tänkare som Käte Hamburger, från en självklarhet gått och blivit ett tekniskt problem värt att återigen fundera kring....

Omnämnda personer: Käte Hamburger.