På Heilborns seglats är kursen aldrig rak

Hur kan en anekdot, ett reseminne och mer eller mindre kuriosa faktauppgifter förkroppsligas och levandegöras när de återberättas? Eller som i den här recensionen av ”Verk och dagar” – hur ska jag som kritiker förklara vad det är som gör att det är så lätt

Sammanhang: ...Eller som i den här recensionen av ”Verk och dagar” – hur ska jag som kritiker förklara vad det är som gör att det är så lätt att fascineras och charmas av Gunilla Heilborns senaste uppsättning utan att det blir alltför banalt eller fastnar i det fragmentariska? I anteckningsblocket har jag skrivit: bläckfisk, musslor, skepp, Sköna Helena, Santa Fe och Christopher Nolans filmatisering av ”Odysséen samt ”jag börjar” och ”jag slutar här”, vilket Ludvig Daae och Sophie Augot säger när de dansar i andra akten....

Omnämnda platser: Santa. Omnämnda personer: Gunilla Heilborns, Ludvig Daae, Sköna Helena.

Att resa till Florens blir underbart knasigt

En resa har, liksom en berättelse, en början, mitt och ett slut. Men när Gunilla Heilborn tar oss med på sina lätt dansanta odysséer är det enda som är säkert att vi kommer att ströva på de irrfärdens vägar dit associationerna leder oss, i riktning mot ändhållplatsen.

Omnämnda platser: Vergilius, Florens, Norge. Omnämnda personer: Dante Alighieris, Gunilla Heilborn, Ludvig Daae.