Åktur i samhällets mörkaste nöjespark

Bra poesi ger svindel, får inte bara tiden, utan också kroppen, affekterna, ja allt ur led. Men oftast med ett syfte: att hitta en ny fästpunkt. För vad händer annars? Man slutar antingen hos Gud, eller i intet. För att inte säga i galenskapens förtrollade

Sammanhang: ...När jag läser Ali Alonzos diktsvit ”Jag tänker bli äcklig” som känns som en enda stor svindlande åktur i samhällets mörkaste nöjespark, efter en äcklig festmåltid, skriven av ingen mindre än Lagerkvists Dvärgen, letar jag efter just denna fästpunkt. Finns den överhuvudtaget? Såväl självhatet som hatet mot omvärlden är allestädes närvarande. ...