Recension: Kapitalet

I Therese Bohmans författarskap försiggår en lågmäld men tydlig diskussion om det genuina. Ända sedan debuten med ”Den drunknade” år 2010 har hon skildrat gestalter som enligt gängse synsätt står en aning vid sidan av livet. De lever genom ombud, genom beundran.

Sammanhang: ...Särskilt som Bohman gärna leker med förra sekelslutets estetiska uttryck och prototyper: är det inte Dorian Gray som står där borta, mindre äkta än sitt eget porträtt? Är livet verkligen mindre genuint i en spegel, är beundran nödvändigtvis bara en andrahandsupplevelse?...

Omnämnda personer: Dorian Gray.