Recension – Castlevania: Belmont’s Curse

Det är lite märkligt att blicka tillbaka på det nu, men för si så där tjugo år sedan kunde man utan vidare spela igenom hela genren ”Metroidvania” inom loppet av ett halvår. Det fanns helt enkelt inte så många spel att tillgå, men för den som tog sig an resan

Sammanhang: ...Jag tänker mycket på den Netflix-serien när jag tänker på Castlevania nu för tiden, och därför blir den nya tecknade grafiska stilen väldigt lätt att anamma, inte minst då Belmont’s Curse brukar färger på ett ypperligt vackert sätt, där hela skärmen ofta är ett hav av granna kulörer som tillsammans med det elektroniska, bastunga soundtracket bestående av remixar från tidigare spel får det brinnande Paris att kännas som att man klivit in i en sprakande, pulserande nattklubb. Allt i spelet från bannern i spelbutiken och spelets menyskärmar till spelets monster och bossar alla de områden de hemsöker är som små konstverk i sig, och jag stannar gång på gång till bara för att beundra det hela. ...

Omnämnda platser: Japan, Belmont, Paris. Omnämnda personer: Rose Belmonts, Blind Forest, Trevor Belmont.