Låt det inte sluta som sist, Sverige

Kvällen här i Lille börjar med ett anfall av total gåshud. Tjugo minuter före matchstart börjar Edith Piafs ”Non, je ne regrette rien” spelas inne i arenan och direkt stämmer alla 28 000 åskådare upp i allsång – från första till sista versrad. Det är ett

Sammanhang: ...En kvart senare är det dag för nationalsång och – mon Dieu! – vilket sanslöst tryck det är här inne då. Ibland är Frankrike bara bäst. Och jo, de brukar vara det i handboll också. ...

Omnämnda platser: Tokyo-OS, Bronsmatch, Frankrike. Omnämnda personer: Johanna Bundsen, Tomas Axnér.

Tack för den... nu väntar ett helvete

Vad var det egentligen som hände? Högst oklart, men vi får så lov att ge oss på ett försök. Känslan inför kvartsfinalen mot Ungern var ju att det skulle vara 50/50. Men så här 50/50!? De båda lagen turades systerligt om att göra mål på varandra och när

Sammanhang: ...De båda lagen turades systerligt om att göra mål på varandra och när halvtidsvisslan ljöd var det svensk ledning med en boll. Tacka Johanna Bundsen för det. Mon dieu, vad den svenska målvaktsveteranen storspelade i i den första halvleken. Och ännu lite mer senare när det gällde som allra mest. ...

Omnämnda platser: Lille, Frankrike, Ungern. Omnämnda personer: Nina Koppang.