De bästa romanerna är löjliga

Man kan tycka att böcker som ”Anna Karenina” och ”De välvilliga” blir sämre av dessa avstickare till det löjligas domän. En hel del läsare gör det. Själv ställer jag mig på motsatt sida. Ett annat exempel: den fransk-amerikanska författaren Jonathan Littells

Sammanhang: ...Till en början rör det sig om karaktärer som faktiskt träffat dem, senare sådana som lästs deras böcker, och slutligen personer, ända in i vår tid, vars koppling är mer på det andliga planet. Tematiskt rör det sig mellan allt från spökhistorier till kvantmekanik, från illusionister i London till nakna skildringar av hemmafronten i England och Frankrike under världskrigen. ...

Omnämnda platser: London, Frankrike, Helen. Omnämnda personer: Eliza Mays, Jonathan Littells.