”Det värsta är att ingen frågar hur man mår”

– Några veckor senare tog jag upp det igen, på ett morgonmöte. Min chef, en kvinna, himlade med ögonen och sa att jag får väl polisanmäla själv, ”om det nu var så illa”. Hon tillade att jag ju verkade ha kunnat jobba vidare – så då var det kanske inte såfarligt

Sammanhang: ...Hon försökte värja sig, lyckades byta plats i fordonet för att skydda sig – men blev ändå både blåslagen och riven. ”Ta det som en komplimang” Det blev aldrig någon polisanmälan. Och det blev aldrig någon anmälan till Försäkringskassan heller – trots att Andrea frågade särskilt om det. ...