De bästa romanerna är löjliga

Man kan tycka att böcker som ”Anna Karenina” och ”De välvilliga” blir sämre av dessa avstickare till det löjligas domän. En hel del läsare gör det. Själv ställer jag mig på motsatt sida. Ett annat exempel: den fransk-amerikanska författaren Jonathan Littells

Sammanhang: ...Tematiskt rör det sig mellan allt från spökhistorier till kvantmekanik, från illusionister i London till nakna skildringar av hemmafronten i England och Frankrike under världskrigen. En del saker återkommer dock: relationer mellan systrar som är så nära att de i vissa fall till och med är incestuösa; oförklarliga försvinnanden av såväl människor som ting; Beethovens månskenssonat; samt mycket tragiska slut....

Omnämnda platser: London, Frankrike, Helen. Omnämnda personer: Eliza Mays, Jonathan Littells.