Jag tänker på den gåtfulla passionen

Det är en dag i slutet av augusti år 1883. Den spanska läkaren Ángel Pulido Fernández färdas på ett ångfartyg på Donau mellan Budapest och Wien, när två främmande män med vita skägg kommer fram. De har hört Pulido prata med sin familj och frågar vänligt – på spanska – om han kommer från Spanien. Si señor, svarar Pulido, så är fallet, och ni också? – Ja, men jag är inte spanjor från Spanien, utan från Östern, säger den ena främlingen. – Jag är också spanjor, men jag är bördig från Serbien, säger den andre. – Vi är spanska judar. Ángel Pulido Fernández vet inte vad han ska tro. Det visar sig nämligen att de två åldrade männen är något han bara kunnat läsa om i skolböckerna: sefarder, ättlingar till den spanska judiska befolkning som tvingades lämna landet 1492. Under århundraden i exil har de mot alla odds hållit liv i judespanskan, ladino, för trots allt lidande som staten Spanien utsatt dem för har den spanska kulturen lämnat outplånliga intryck. Spanien är fortsatt det förlorade paradiset, en känsla som lever kvar än idag i det hebreiska uttrycket halomot be-aspamya, på svenska ”drömmar om Spanien”. Det betyder ungefär att man hyser orealistiska förhoppningar och drömmer sig bort från vardagliga göromål, trånar efter något onåbart.

Sammanhang: ...Den spanska läkaren Ángel Pulido Fernández färdas på ett ångfartyg på Donau mellan Budapest och Wien, när två främmande män med vita skägg kommer fram. De har hört Pulido prata med sin familj och frågar vänligt – på spanska – om han kommer från Spanien. ...

Omnämnda platser: Spanien, Budapest, Östern.